Jag är äldre än en del - så ung jag ändå är

SvD har en intressant artikelserie om Internet där man bland annat kan följa hur det hela startade och vad som hände sedan.

En rolig aspekt som slår mig är at Googles grundare är 10 år yngre än jag. Herregud, Google känns ju som det funnits lika länge som elden. Båda två verktyg som man inte klarar sig utan och jag är äldre än ett av dem.

Distansutbildningen går framåt. En blogg i veckan som ett minimikrav känns som ingenting. Jag tillhör inte själv dem som bloggat något nämnvärt tidigare men kursen har fått mig att tänka om. Även om det på något sätt känns som en dagbok för sig själv är det mycket annorlunda. Jag börjar förstå hur Welsch kursare kände sig när de skulle videoblogga för första gången. Jag och en bildskärm, i mitt fall, och några där ute som kanske läser. Men vem och hur reagerar dem. Annorlunda blir det mot dagboken eftersom folk kan kommentera mina texter.

Webb 2.0 tjänsterna för mig är som syre. Hur skulle man kunna klara sig utan dem idag? Jag prenumererar på intressanta bloggar. Håller koll på mitt liv med en kalender som är synkad mot mobilen så jag inte glömmer något. Dokument som jag delar och redigerar med andra utan att behöva tänka på vilken version som är den sista. Chattar och ibland samtalar med mina nära när vi samtidigt sitter vid datorn.

E-posten börjar kännas förlegad. Många spår ju också att man klarar sig utan mejl i den form som den är i nu. Google har tankar på hur e-posten skulle se ut om den uppfunnits idag. Google Wave börjar se dagens ljus. Har du inte sett seminariet så ta dig en titt här under. Den är 1 timme och 20 minuter lång men väl värd att se. Tänk att vi nordbor är så bra ändå!

Bästa vänner

Har upptäckt att två av mina älsta och bästa vänner är tillbaka nu när det skrivs en massa. Som jag har saknar er ctrl a och ctrl c!

Man blir ju tårögd.

Inte blir man klokare heller

Jag skrev i ett av mina inlägg att Vad vi vet idag är att språket håller på att förändras. Eleverna förkortar och skriver meningar där man snart behöver lexikon för att förstå. Om det är bra eller enbart dåligt vet jag inte. Jag tillhör väl dem som tycker om att förstå vad jag läser.

När jag nu tänker vidare så har inte pratet blivit förändrat i samma omfång. Orden typ och liksom kan jämföras med ord jag själv använde som barn. Däremot pratas det inte i förkortningar som eleverna använder i sitt skriftspråk. Om detta är bra eller dåligt vet jag inte heller. Troligen är det samma sak här. Det underlättar att förstå vad de pratar om istället för "De pratar skit om en", ett uttryck från en av Magnus och Brasses shower på 70-talet som refererar till att de inte förstår vad babysar säjer.

Har lagt 2 dagar denna helg på KTH och inte har jag blivit något klokare heller. Nu handlar det inte om hur kursen är uppbyggd för där har jag bara rosor att ge utan om något var nytt för mig. Jag har själv hållt på med detta det senaste året och en del av det som kursen kommer fortsätta med. Det låter säker kaxigt men det handlar inte om det. Många av filmerna har jag redan sett och en del av dokumenten är lästa. Många av dem diagonallästa. Nä, det handlar om de aha upplevelser som lärarna på KTH skriver om. Jag har någonstans i bakhuvudet att jag haft dem sen innan men jag saknar dem nu. Nu när jag måste genomföra en kurs under tvång - från mig själv.

~ Björn

Förändra skolan 2.0

Efter att titta på filmer och läst innehållet till kurs 1 får det en att börja undra. Är bara budskapet riktat till lärare och elever. Borde de inte se helheten de, i filmerna, som så sakligt förklarar hur det borde vara i skolans värld.

Om man skall riva ett hus måste väl alla hyresgäster först förstå att de skall flytta ut? Jag menar, har man inte alla med sig blir det aldrig som det skulle kunna vara. Jag pratar om helheten i skolan. Det innebär att hur mycket vi än pratar så är vägen mot målet ogenomtränglig eller så lång att vi inte kommer fram.

Vi måste ha politiker som förstår, kommunledare och slutligen rektorer med på banan. Så länge det tittas i börsen och inte i kristall kulan så har vi som tillhör markfolket en lång väg att gå.

Jag arbetar på en skola i Malmö där vi har befunnit oss i en 70-tals vision under en period in på 2000-talet. Pengar var ett medel för kunskap. Detta då räknat per år och inte som en framtidstro på IKT.

Först de sista åren lyckades vi/jag få rektorn med på banan. Och då, först då gick det att budgetera medel över flera år hur vi sakta skulle bygga upp en kunskapsportal för elev och lärare.

Vi har idag Smartboards (Interaktiv skrivtavla) i alla salar. Utbildade lärare som vågar(nåja)och känner sig inspirerade att genomföra en lektion till en elev år 2009. Vi fortsätter arbeta från vår vision och anställer ytterliggare en IT-pedagog efter sommaren på 50%.

Vi utvecklar vår egen portal i Google Apps precis som det visades att YBC i Nacka gjort. Vi kommer under 2010 att försöka genomföra En-till-En. 1 dator till varje elev. Vi har vidare planer på att införa distansutbildning för elever.

Allt detta och inte ha med skolledaren? En som håller i pengarna och inte vet om det som filmerna förmedlade! Nej, jag tror att målet, tyvärr, måste riktas mot högre ort först. Budskapet måste vara: - Vi kan inte i skolan leva i en värld som inte stämmer överens med verkligheten. Har vi råd att låta bli?

~ Björn

PS. Skrev jag förresten att det är riktigt roligt att arbeta på min skola nu?